MARIA BORGSTRÖM, JALUSI 21 aug - 12 sept 2010
Det vida spridda franska ordet ”jalousie” betyder ett par olika saker, och lite olika saker på olika språk. Det kan vara en liten kaka med frukt, ett slags gardinarrangemang som tillåter att man ser ut utan att bli sedd, men också en ridåliknande konstruktion att dra ner framför sitt skåp eller skrivmöbel. Men först som sist betecknar det svartsjukan.
Svartsjukan är en otäck best som rider in där känslorna är som hetast. Den kan vara fullt normal och befogad, den kan vara en besatthet och utan minsta anledning, och den kan vara allt däremellan. Den är alltid ett lidande. Den svartsjuke lider svartsjukans kval, svartsjukans föremål lider svartsjukans konsekvenser. Svartsjukan är primitiv som känsla, dess uttryck kan lika gärna vara stor poesi som rå brutalitet. Det är också ett ord med doft av rokoko, där den lätta svartsjukan blir ett element i spelet mellan kärlekens många aktörer: inte de älskande tu, utan de älskande tre, fyra, många…
I Maria Borgströms animation "Till bords" är det snarare den poetiska melankolin som står i centrum; svartsjukan som skiljer och för samman, som lever av och trots kärleken, som med sin egen kalla hetta släcker glöden mellan två människor.
Utställningen på Galleri 21, som kanske är Maria Borgströms sista innan hon helt odramatiskt går över till att leva av och för något annat än konst, präglas av ett spel med jalousiens mångtydigheter. Den kretsar kring avstånd och närhet, kring att se, bli sedd och förbli osedd. Det är en lek med många bottnar språkligt och visuellt.
PONTUS KYANDER
Direktör för Sørlandet Kunstmuseum, Kristiansand
