Vår vän Moto Boy

Namn: Kai Oskar Ludvig Humlebo.

Känd som: Moto Boy

Födelsedag: 2 augusti, född 1980.

Längd: 188 cm.

Skostorlek: 43.

Så här bor jag: I en lägenhet i Malmö.

Familj: Mamma, pappa, mormor, morfar, äldre bror, äldre syster.

Husdjur: Nä, bara en gunghäst. Jag hade velat ha en igelkott, men jag vet inte om det är tillåtet.

Favoritfärg: Svart.

Favoritblomma: Vit lilja.

Lyckonummer: 10.

Bästa transportmedlet: Motorcykel, jag planerar att ta motorcykelkörkort till våren.

Den ultimata frukosten: Glass. Just nu är jag sugen på något crunchy med marshmallows, kanske Rocky Road chokladglass, men annars är vanlig gräddvanilj bäst.

Snyggaste läppstiftsfärgen: Summer red, det är den jag använder.

Favoritplats på jorden: En strand någonstans där det är varmt. Jag ska försöka plocka någon billig charter för att få lite sol, nu håller man ju på att tappa fingrarna av vitaminbrist.

Den ultimata releasefesten: På Parisoperan, jag skulle fylla den till bredden med folk som inte är vip-listade, bara fina människor med goa hjärtan. Och så skulle jag bjuda alla på Cava och glass.

Snyggaste skivomslaget: Något hårdrocksomslag, jag gillar när det står en snubbe med smink och en gitarr som pekar mot kameran. Eller nu vet jag, Yngwie Malmsteens ”Rising Force”, LP:n med en bild på honom från någon livespelning på hela framsidan, när han står och spelar och plutar med munnen.

Musiker jag vill samarbeta med: Edit Piaff, vi skulle sjunga varandras låtar och avsluta med någon klassiker.

Glamorösaste scenkläderna: Jag gillar stora läderjackor med axelvaddar väldigt mycket.

Trivsammaste hemmakläderna: Min flygvapnetkepa, det känns alltid som att jag ska meka med något när jag har den på mig, även om jag bara ska göra kaffe.

Tonart jag föredrar: A-dur, den brukar vara lagom för att sjunga både höga toner och lägre.

Konstigaste jag fått höra om mig själv: Att jag är en fajter, i och för sig kanske det stämmer, men jag slåss inte så bra. Och någon skrev en jäkligt rolig grej, att jag var luftig, jag tycker inte att jag är så luftig, men inte dystopisk heller. Jag skulle säga att jag är en ödmjuk diva.

Största bedrift: Att vakna varje morgon, jag är ordentligt morgontrött och tycker att det är jobbigt med övergångar, det är lika jobbigt att somna.

Så tillbringar jag helst en kväll: Där det är varmt och med ett litet sällskap och jävligt fin musik. Och förväntansfull inför något som ska hända senare, kanske en spelning.

Låt jag vill höra på mitt bröllop: Det måste vara en vals av Tjajkovskij ur ”Svansjön”.

Låt som ska spelas på min begravning: ”Smoke Gets in Your Eyes” med The Platters, en smäktande, elegant 50-talsballad.

Så här vill jag att folk ska minnas mig: Som en god människa, det är det enda som spelar någon roll, att man har ett gott hjärta.