Elektropop på export

--------------------------------------------------------------------------
Konsert
Vad? Lo-Fi-Fnk på The Prom.
Var? Debaser i Malmö.
När? Fredagen den 31 augusti någon gång kring midnatt.
--------------------------------------------------------------------------

– Vi har turnerat mycket i Europa och USA. Det är skönt att spela utomlands för vi slipper bli jämförda med andra band, där är vi bara ett konstigt svenskt band, säger Leo.

Konstigt?
– Det som vi tycker är normalt här är konstigt i andra länder. Jag tror att den svenska indiescenen är lite före. De är mer konservativa utomlands, bara för att vi är två killar som sjunger ihop är de övertygade om att vi är homosexuella.

Ni får väl ha ett par brudar som dansar i bakgrunden på spelningarna.
– Jag tror inte det. Vi får kanske börja gymma, fast då blir vi machogay istället, men det är helt okej.

Duons första fullängdare ”Boylife” kom förra året och beskrivs på hemsidan som elva låtar om att ha varit ung för länge, ett avsked till det oansvariga dag för dag-liv som grabbarna levt sedan högstadiet.
– Men sedan vi började turnera så här mycket har det snarare blivit tvärtom, nu har vi tappat kollen helt.

Vad är det ni inte gillar med att vara unga?
– Såklart gillade jag att vara ung när jag var ung, men man måste gå vidare. Det finns ingen poäng med att hålla fast vid den här rock’n’roll-inställningen hela livet, det hade bara blivit patetiskt.

Har du aldrig haft åldersångest?
– Jo, jag hade när jag var yngre, när jag var 23 och började känna mig gammal. Jag vet inte vilken som är den ultimata åldern, men jag hoppas att jag inte har varit där än.

Lo-Fi-Fnks låtar är ganska dansgolvsanpassade, men det är inte så att de försöker göra musik för dj:n.
– Nä, det kan vi inte, det får de som remixar oss sköta. Men det är klart att vi inspireras av klubbmusik, det ska vara mycket ljud. Och våra nya låtar blir klart annorlunda, lite mer loose.

Förutom musik gillar killarna mode, de har bland annat designat en egen t-shirt.
– Den skulle bli jävligt bra, men blev väldigt dyr, det är därför den heter ”Enigma”. Fast vi gjorde inte så många och det finns säkert massa som vill köpa den.

Sedan vill Leo hellre berätta om deras berömda kepsar, svarta och lila och väldigt populära.
– Det är aldrig ute med keps, det går alltid hem. En gång sålde vi en keps för 75 dollar till en kille. Vi trodde inte att han menade allvar. Och före det hade vi sålt en för 50 dollar, vi höjde priset hela tiden för att se hur långt vi kunde gå. Men vi kom aldrig upp i 100.

De har lite planer på att samarbeta med ett trendigt klädmärke, idag ska de dit och kolla på kläderna innan det blir jobb i studion.

Vad skulle ni vilja ha som spons om det inte var kläder?
– Mobiltelefoner, laptops, instrument, allt. Det är för lite av sådant här, det är mycket vanligare i USA. Ibland får man kläder och skor som man kan ha på sig och det är helt okej, men jag är lite så att jag tar saker bara för att det är gratis och kommer hem med ganska mycket skit. Fast jag försöker låta bli.