Lördag hela veckan

Saker har förändrats. Malmö fick en skrytsam skyskrapa, arbetarstaden blev studentstad. Rockmanglet ersattes av en klubbscen som stundtals känns som landets mest levande.

Antalet klubbar i Malmö har aldrig varit fler, mer uppskattade och bättre. Samtidigt har dessa aldrig varit så koncentrerade till helgerna som de är nu. Ett tjugotal alternativ att välja mellan en fredag eller lördag är mitt i veckan reducerat till högst ett eller ett par alternativ.

Frågan är varför inte Malmö längre gör det som Lund och Köpenhamn gjort till en vana. Att skippa det slentrianmässiga helgfestandet någon gång och gå till jobbet eller föreläsningarna med dunkande huvudvärk, uttorkad andedräkt och hångelångest.

Simrishamnsgatan i Malmö, en måndagskväll i mars. Klockan är strax efter nio och Restaurang Golden är närmast lika öde som trottoarerna utanför. Måndag på

Vid ett bord sitter Arif Khan och kompisen Björn Albertsson och stormar fram klubbplaner. Det var i höstas som Arif, delägare och ansvarig på Golden, bestämde sig för att försöka fylla vardagskvällarna på Golden med ett enkelt men varierat musikaliskt innehåll.

– Det hände inget på vardagarna så vi tänkte: varför inte göra något? Indie Mondays har funkat bra. Det brukar vara många unga oetablerade dj:ar som spelar och drar hit sina kompisar, berättar Arif Khan.

Han är inte ensam om att förklara det faktum att lilla Lund kan konkurrera och i vissa fall utklassa Malmös uteliv på vardagar med just studenterna. De som gör det glömmer ofta att antalet studenter i Lund och Malmö idag inte skiljer sig så fasligt mycket åt.

Snarare är det nationerna i sig och deras alkoholpriser som är förklaringen till att det är lättare att locka ut studenter till vardags i Lund än i Malmö.

– Studenter i Malmö har inte råd att gå ut varje dag när de måste betala fullpris för alkohol. Studenterna i Malmö har helt enkelt sämre möjligheter att vara fulla till vardags på gott och ont, säger Björn Albertsson.

Även om det skulle finnas realistiska möjligheter för Malmös unga nattfjärilar att tanka i sig booze på heltid verkar det fortfarande vara något mentalt som hindrar dem från att handlöst rusa in i dimman till vardags på samma sätt som de gör på helgerna.

– Vi har precis pratat om att vi är tragiska som går ut en måndag. Man borde vara nöjd efter helgen, säger en tjej i tjugoårsåldern som vill vara anonym.

Tillsammans med ytterligare tre vänner, två som gör sitt bästa för att bli osynliga när de förstår att vi kommer från tidningen, slår hon ihjäl måndagskvällen vid ett fönsterbord på Golden.

Vad är skillnaden mellan att gå ut i veckorna jämfört med helgen?

– Det är tråkigt att det inte är lika mycket folk, men det är ofta trevligare. Det blir inte samma hets över att man måste ha så himla kul.

Du menar att man kan få prestationsångest när man går ut på helgen?

– Ja, skriv det. Men lova att inte ta några bilder på oss nu. Då stämmer vi Sydsvenskan.

Palle Tenfalk är PR-ansvarig på Inkonst . Som en av veteranerna i Malmös nattliv har han sett klubbscenen växa till dagens blomstrande flora. Men han har också upplevt ett förändrat utgångsbeteende som inte bara är positivt.

– Jag vågar påstå att klubbutbudet i Malmö på vardagar är sämre idag än vad det var för några år sen. Speciellt i jämförelse med utbudet som helhet.

Varför är det så?

– Jag vet inte. Jag kliar mig i huvudet varje gång när man bokat en omskriven artist, fått en helsida i Dyngan, en halvsida i Metro, det är löning, hyfsat väder, marknadsföringen har funkat och det dyker upp 29 betalande.

Palle minns måndagsklubbar, tisdagsklubbar, a-kassaklubbar och Kick Start, en pop- och rockklubb signerad Peter Briggs som först huserade på Estrad och senare i Inkonst gamla lokaler. I dag kända band som The Ark, The Mo och The Sounds gjorde några av sina tidiga spelningar där.

– Folk gick dit och var pepp. Det kunde bli fullt, 300 personer en onsdag, endast med hjälp av band som befann sig strax över demonivå. Idag är Crown i stort sett den enda garantin för en stimmig onsdagsnatt i Malmö.

Beläget i konserthuset på Amiralsgatan är lokalen en bit från de miljöer som på helgerna lockar regionens mer medvetna klubbkids. Men mitt i veckan rumlar allt och alla in under metalldetektorernas bågar i entrén.

Killar i finskjortor och uppklädda partytjejer trängs med medelålders businessmän i avslappnad outfit, Svenssons, fnittriga studenter och skumpasippande exilstrureplanare.

Ur högtalarna ljuder hittig electrohouse: Fedde Le Grand och Eric Prydz blandat med uptempo R&B som Justin Timberlakes ”Sexy Back”. I en soffa på vip-avdelningen, en upphöjning med heltäckningsmatta lite småbisarrt inredd som något slags bibliotek, sitter en tjej i röd klänning och kaninöron gränsle över ett ragg. Dansgolvet är stelt men uppskattat.

Hellre roligt party än bra verkar vara kvällens signum både framför dj-båset och i karaokebaren i rummet bredvid.

Studenterna Åsa Lindström och Johanna Rask peppar till Belinda Carlisles åttiotalsklassiker ”Heaven Is A Place On Earth”. De har haft tjejkväll och hunnit avverka kåren innan de begav sig till Crown för en grand finale.

– Karaoken brukar vara mycket bättre och mer avslappnad på vardagarna, säger Åsa Lindström.

– Alltså vad är det här, ett förhör?

Nej, en intervju.

Tina Ågren som på lördagarna jobbar på Etages karaokeavdelning håller med. Hon menar att det är människorna som går ut på vardagarna som skapar stämningen.

– Många av dem som kommer hit jobbar inom vård och restaurang. Serviceyrken. De har respekt för andra människor. Därför blir det trevligare än på helgerna när alla som isolerat sig på ett kontor hela veckan kommer ut och beter sig hur som helst.

Söndagskväll på centralen i Malmö. Samtidigt som en kompis skickar godnattsms sitter jag i ett Öresundståg på väg till Nørrebro i Köpenhamn och Jamaicaklubben Rub-A-Dub.

I fem år har människorna bakom klubben sett till att arbetsveckan börjar om inte en dag så i alla fall en förmiddag senare. Varje söndag året om lockar de ca 400 personer till Stenegade 30 för att festa till reggae och hiphop.

På scenen den här kvällen: Helsingfors Komposti Sound som lassar importsinglar, egna dubplates och skriker i micken på charmig finskpatois.

– This is a party, not a clash. So put your lighters up in the air!

Publiken: en blandning av reggaetokar, utländska turister, rastas och allmänt partyfolk som inte vill erkänna att helgen är slut.

Dansgolvet är behagligt halvfullt, basen så stark att mina jeans fladdrar kring benen. Framför mig visar en ung tjej prov på fingerfärdighet när h on obekymrat dansandes rullar en cigarett av okänt innehåll.

Den som vill ha argument för ett rökförbud på krogen rekommenderas att gå ut i Köpenhamn.

Klockan på min mobil visar redan halv tre. Jag verkar vara den enda som bryr mig om att söndag har blivit måndag för länge sen och att det är dags att gå hem.

Vid Nørreport är allt öde. Trafikljusen som tickar hysteriskt vid övergångstället är det enda som hörs. Ensam på en station i väntan på ett tåg tillbaka till vardagen kan jag inte låta bli att tänka: Varför inte Malmö? Varför inte?

.............................................................................................................

MÅNDAG

Indie Mondays, Golden, malmö

Billiga ölhak är förmodligen det viktigaste av indiepopens fyra element. Golden i Malmö har jättebillig öl.

Måndagsklubben, Etage, Malmö

Något av en klassiker som publikmässigt inte är lika pålitlig idag jämfört med för några år sen.

TISDAG

Röda kran, Malmö

Finn of Tomland är Malmös mest långsamma DJ. Varje tisdag knyter han fina elektroniska ljudmattor, som jag hade beskrivit som chill out om det inte vore ett skällsord, nere vid Lilla Torg.

ONSDAG

Crown, Malmö

Crown vill gärna utstråla någon slags exklusivitet men är inget krångligare än en vanlig nattklubb i ordets mest traditionella betydelse. Räkna med en galen blandning av folk, entusiastiskt party och karaokebattles mellan lediga restaurangarbetare.

Midweek Brakes, Rust, Köpenhamn

Om Nørrebro är Köpenhamns motsvarighet till Möllevången så är Midweek Brakes som en hiphopvariant av The Rumble. Mycket kids i färgglada t-shirts som kollar in breakare och går nötter till en blandning av traditionell och progressiv hiphop.

Dodger, Smålands nation, Lund

Pålitlig rock- och popklubb med hjärtat åt vänster. Svenska och utländska band och artister på väg upp bjuds in varje vecka.

Tailfeather, Wermlands nation, Lund

Själva skriver de att klubben är ”platsen för dig som vill skaka rumpan till sköna hits och nya låtar”. Skulle kunna vara en högst ordinär nationsfylla i mängden om ni frågar mig. Skulle också kunna vara fantastiskt kul.

TORSDAG

Original Bangarang, Volym Malmö

En av Malmös bästa klubbar. Fylls varje vecka av en blandning av trogna stamgäster och nyfikna vardagsfestare som höga på Hoegaarden partajar loss till reggae och dancehallhits.

Penthouse, Lunds nation, Lund

Lunds nation verkar ibland så nöjda med sina lokaler att de glömmer bort att fylla dessa med ett innehåll. Förra året kunde de skylta med gäst-dj:ar som Timbuktu. Nu ligger gästspelen lite på is men musiken rör sig fortfarande i trakterna mellan klubbmusik och hiphop.

SÖNDAG

Rub-a-dub Sundays, Stenegade 30, Köpenhamn

Öresunds utan tvekan bästa Jamaicaklubb. Storfrämmande från utlandet varvat med lokala Köpenhamns-dj:ar lockar allt från rastas till utbytesstudenter och vanligt festfolk.